Hur kan livet vara så grymt...?
Igår 12 Januari 2011 somnade vår underbara lilla Mitzie in för alltid...
Jag kan inte med ord beskriva hur jobbigt det känns,
livet känns bara så meningslöst nu.
Hon har funnits i mitt liv under de viktigaste åren i livet,
då man bara gör det man vill & de år man formas till den man "ska" bli...
Hon skulle ha fyllt 16 år i April, våran underbara goding!
Hade hoppats på att hon skulle ha fått uppleva en sista sommar med oss,
hon älskade sommaren.
Var man ute och grejjade i trädgården så var hon alltid med oss.
På hösten när man krattade löv, hoppade hon eller rullade gärna i lövhögarna.
Det kommer bli tomt utan dig min älskade!
Ett av de viktigaste sällskapet man kan ha i livet,
hon visade sin kärlek till oss varje dag,
utan att vi behövde be henne om det.
Jag älskar dig så det gör ont!
Vi ses igen Mitzie!
Nej, det blev inte alls som jag hade tänkt mig, med det nya året.
Det började i tragedi för mig & min familj....
Det här är ju tyvärr heller inte det enda, men det värsta som kunde hända!
Hoppas att jag inom en tid kan försöka se allt ljusare &
njuta av alla mina fina minnen som jag har med min underbara Mitzie!
Men just nu är alting svart i min värld!
<3
